Välkommen till min värld...

 

I natt hade vi natten från helvetet och jag hade min första brakedown sen Hedvig föddes.

Började med att lilla hjärtat somnade helt utmattad vid 6 tiden som vanlig och R och jag gör det vi brukar göra på kvällarna. Vid 9 tiden så började hon pipa så jag gick in för att amma henne som lägga henne igen! Men hon var klarvaken och vägrade att ta bröstet, så jag tänkte att det gör ju inget om hon sitter uppe med oss någon timme och leker lite... men jo då! Vid 11 när jag började bli trött var hon fortfarande vrålpigg runt halv 12 la vi henne i vagnen för att få henne att somna... tog evigheter och ca 1 ½ timme senare när jag la mig efter att ha försökt lägga över henne i sin säng från vagnen ett antal gånger och hon då vaknat så hade hon nu somnat, jag var nu så trött och hade så ont i min häl (har jätteproblem med min onda häl) att jag nästan började gråta.

SÅÅÅÅ SKÖNT ATT SOVA...

...Men det gick 10 minuter så var hon igång igen, då tappade jag fullständigt sans och förnuft och var redo att hoppa ut genom fönstret. När jag råkade köra in vagnen i väggen blev R vansinnig och tog över och skickade mig i säng! Gråtandes somnade jag efter bara en liten stund... Hedvig då? Ja hon hade somnat runt kl 3 på natten 6 timmar efter att jag tog upp henne i tron om att hon bara skulle vara uppe en stund!

R somnade på soffan och när jag hörde Heddie vakna på morgonen var kl 6.05... man kan ju tycka att hon kunde bjuda på en rejäl sovmorgon efter den natten!

 

Dagen har alltså gått i slappandets tecken och vi har sovit mest hela familjen, kvällen kände jag mig utvilad och ställde mig och gjorde en STOR satts piroger.

Nu sover lilla nyponblomman (får se hur länge det varar) och jag ska krypa ner i sängen och lyssna på min ljudbok (lika bra att förbereda sig om det blir en likadan natt), ska bara ta en dusch först!

 

Jag säger bara att det är tur att vi är två som kan hjälpas åt, annars hade jag gjort mig olycklig i går kväll! (Missförstå mig inte, jag skulle ALDRIG skada min dotter, men har man inte barn själv kan man inte förstå den fruktansvärda känslan av frustration som kommer över en när man har käpat med att få sitt barn att somna i många timmar och man själv är så trött att ögonen går ihop och benen viker sig under en och barnet är så piggt att sömn kan man se sig om i stjärnorna... samma sakn när mannhar ett barn som bara gråter och gråter, men kan inte tänka klart tillslut!)

Dom som tror att livet med en bebis bara är rosa moln och ljuvliga stunder tillsammans och mysiga blöjbytet (som libero reklamen på tv) och allt det där dom är ju inne för att få en överraskning... dom kolsvarta molnen ligger grymt nära dom rosa fluffiga små sidenmolnen...

Som i morse när jag tar upp henne och hon sträcker ut armarna och tar tag i mitt ansikte och drar det till sig och "pussas" med helt öppen mun förvisso men ack vilka underbara pussar det är!

Och efter den natten så behövdes det!