ATT VARA I OTACKT
Vår lilla älskade tjej är inte sig själv riktigt!
Hon är rent hopplös emellanåt och det går mig verkligen på nerverna!
Liten har alltid varit en glad tjej som brukar pula med sina leksaker och är otroligt duktig på att underhålla sig själv så man kan laga mat, plocka undan gör sig iordning eller vad det nu kan tänkas vara. Hon har alltid samarbetat och inte krånglat vid verken klädpåtagning, insmörjning, tandborstning osv! Hon har alltid älskat sin vagn och kunnat sitta i den och titta på människor eller åka runt i affärer.... men INTE LÄNGRE! INGET är ok! Att klä på sig är helt omöjligt, sitta och leka själv en stund - GLÖM DET! Det ska klängas på mamma, det ska skrikas om man inte får sin vilja fram, man kastar saker runt omkring sig om man inte är nöjd - vilket man ALDRIG är! Glöm att man ska sitta i vagnen då måste man vara fastspänd och då skriker man för det! *suck*
Tänder, utveckling, frustration... allt på en gång!
Älskade lilla onge!
Det är synd om henne, det är det, mitt hjärta lider med henne att hon har ont i sin lilla mun och att hon inte kan få sagt det hon vill och att allt känns lite upp och ner nu! Men jag skulle ljuga om jag sa att det var en dans på rosor, för det är det inte! Man blir galet frustrerad och tappar tålamodet, man orkar inte...
Lilla älskade barn, jag hoppas vi kommer förbi detta snart, jag vill att man glada goa unge ska komma igen, den där underbara lilla glada tjejen som alltid skrattar (hon finns där emelanåt, men oftast är det skrik och gnäll), jag vill se min matglada lilla tjej igen som äter allt utan att bråka - inte bara smoothis, frukt och juice *suck*
Det är inte lätt att vara liten och inte kunna säga vad man vill!
ÄLSKADE LILLA HEDVIG
Ja som sagt, just nu är det inte lätt att vara mamma och pappa, men som tur är så finns det lugna stunder, men den mesta tiden ägnas åt att bära runt på en ledsen liten tjej! Ett tag har vi haft det såhär nu, så vi hoppas på att det lugnar ner sig! det dreglas inte lika myckt mer (mindre tandutväxt = förhoppningsvis mindre ont), och det kommer lite nya ord då och då (mindre frustration över att inte kunna få fram det hon vill)... det är inte lätt, men nu har vi haft två ok kvällar, så det börjar kanske lugna ner sig!