Välkommen till min värld...

 

Dagen har varit lång för lillan, mycket lång... med lek på busparadiset med bästa kompisen och sen hem och direkt vidare till farmor på påskmiddag med farbröderna och alla kusinerna.

Massa god mat och såklart påskäggsletning.

Ett par choklad och bustimmar senare somnar hon under den 4 minuter långa hemfärden... ni fattar den va?? total krach... vaknade på vägen upp till lägenheten och somande nästan på soffan men kom in i andra andningen, redan här fattar man att kvällens natting kommer bli lagom kul... inte!!!!

 

Men det börjar bra, vi läser en spöksaga och hon börjar mysa ner sig men inser att hon fryser, upp och på med en pyjamas och lite mera god natt till pappa och där är det kört... så in i baljan!

Inget är rätt längre och hennes lilla hjärna har blivit överladdad!

Fan med! Nattlampan rök i ren frustration då hon vägrade släka och istället fjantade sig!

Hon skrek rätt (läs galskrek) ut i ca 10 minuter, och sen var det GOD NATT...

Med detta menar jag ju såklart inte att nattningen var lång och utdragen och jobbig, max 20 minuter (det har funnits värre nattningar, dom som tagit flera timmar) nej nej! Denna helvetesnattningen är en sån som får mammahjärtat att trasas sönder och man lider både med sig själv men såklart mest med sin ögonsten, det går bara inte ibland att vara så jäkla pedogogisk och tolerant som man vill inte ens när uppgiften är kort och snabb som den idag var, det är min egen trötthet som gör att tålamodet inte ens räker i 20 minuter...

 

Lampan sitter på plats igen eftersom hon ibland vaknar innan jag hinner lägga mig igen och då vill hon tända den och komma ut till oss...  Jag har pussat en sovande ögonsten, men det trötta mammahjärtat har dåligt samvete för att tålamodet inte räker, men så är det, så är snningen! Samma för alla föräldrar, inbillar man sig något annat så lever man inte i verkligheten, om man tro att livet är en dans på rosor är man långt ute i galaxen och svävar.

 

Men jag älskar mitt barn, över allt annat i hela världen och det vet hon, för det är det första hon hör när hon vaknar på morgonen och det sista hon hör... eller ja idag sa jag det när hon sov så teknisktset var det inte det sista hon hörde i vaket tillstånd, men även om hon sover så hör hon det. Hon hör det dessutom hela dagarna, både från mig och hennes pappa, för hon är älskad. Hon är vår lilla ögonsten, vår underbar lilla diamant...

Men att vara mamma (eller pappa) är inte altid lätt...